Socialsekreterare behöver ges förutsättningar för närmare relationer till barnen
Socialsekreterare behöver ges förutsättningar för att kunna få till närmare relationer till de placerade barnen. Det är ett önskemål både från barnen och socialsekreterarna själva, konstaterar Robert Lindahl, Örebro universitet, i en ny avhandling.
Robert Lindahl har koncentrerat sig på att förstå relationen mellan familjehemsplacerade barn och socialsekreterare och hur den påverkas utifrån olika faktorer i sin avhandling. Han konstaterar bland annat att de flesta barn inte är nöjda med den relation som de har till sin socialsekreterare och inte känner att de vill berätta ”privata saker” för sin socialsekreterare. Det medför att det blir svårt för socialsekreterarna att upptäcka när något inte står rätt till.
Stora vinster med relationsbaserat arbetssätt
– Det finns väldigt många faktorer som påverkar relationen mellan barn och socialsekreterare. Relationerna påverkas negativt av hög arbetsbelastning och bristande kontinuitet i personalsammansättningen, men även av otillräckliga lagar och regler samt av rådande strukturella arbetssätt och normer. Men generellt sett kan man säga att det finns stora vinster med att jobba mer relationsbaserat inom socialtjänsten, säger Robert Lindahl, som nyligen disputerat med sin avhandling ”Socialsekreteraren och det familjehemsplacerade barnet: Om relationen, erkännandet och de institutionella förutsättningarna”, vid Örebro universitet.
Svår balansgång för socialsekreteraren
Att bygga en nära relation som bygger på tillit är i många fall en svår balansgång för socialsekreteraren, som ska vara personlig men inte privat och samtidigt professionell.
– Idag finns en utbredd föreställning om att man inte bör komma för nära barnet för att det ska uppleva sig sviket om socialsekreteraren måste fatta ett beslut som går emot barnets vilja. Men jag skulle säga att det snarare är ett argument för att relationen behöver präglas av närhet och tillit, detta då det möjliggör att arbeta tillsammans med barnet vid starka känslor och tuffa händelser, säger Robert Lindahl.
Hoppas så ett frö till förändring
Han hoppas med avhandlingen så ett frö till förändring, så att landets socialtjänster ska ges möjligheten att kunna prioritera arbetet med att etablera nära och tillitsfulla relationer till de placerade barnen och de positiva effekter som det för med sig. Detta i motsats till dagens situation där socialtjänstens arbete allt som oftast förväntas domineras av administration och standardiserade arbetssätt.
– Det har visat sig att de som har givits förutsättningar för att prioritera arbetet med relationer har också uppnått en enklare administration än de som inte har gjort det, förklarar Robert Lindahl.
Se barnen som unika individer
Han menar också att ett relationsbaserat arbetssätt ger socialsekreterarna möjligheten att se barnen som unika individer och inte som kategoriserade ”placerade barn”, vilket i sin tur gör att bedömningar kan anpassas utifrån individen och inte utifrån ett standardiserat arbetssätt.
– Ett relationsbaserat arbetssätt måste dock vara förankrat i alla led och det får inte bara vara något som faller på den enskilda socialsekreteraren, säger Robert Lindahl.
Om Robert Lindahl
Robert Lindahl är socionom och har nyligen doktorerat i socialt arbete vid Örebro universitet. Hans forskningsområde är relationens betydelse i socialt arbete med särskilt fokus på relationen mellan placerade barn/unga och ansvariga socialsekreterare. Avhandlingen "Socialsekreteraren och det familjehemsplacerade barnet" finns att läsa på diva portal.
Mellan 2010 och 2014 arbetade Robert med en utvärdering av Socialstyrelsens och IVO:s nationella försöksverksamhet med tillsynsombud för barn och unga placerade i familjehem. Utvärderingen delrapporterades i augusti 2013 och slutrapporterades i december 2014.