Relationsbaserat forskningsprojekt ska mäta emotionell tillgänglighet
Forskare vid Linköpings universitet ska studera behandlingsmodellen TBF, Treatment by Foster Care, för familjehemsplacerade och se hur olika faktorer kan påverka utfallet av behandlingen. Hypotesen är att om det finns större sensitivitet i relationen går det bättre i behandlingen.
Anna-Karin Åkerman vid Linköpings universitet har nyligen beviljats pengar från Stiftelsen Allmänna Barnhuset för ett projekt där man ska mäta den "emotionella tillgängligheten" i relationen mellan familjehemsförälder och den placerade. Projektet, som ska ledas av Anna-Karin Åkerman på Linköpings universitet, går ut på att mäta ”emotionell tillgänglighet” i relationen mellan familjehemsförälder och den unge.
– Det här är ett projekt som vi har planerat länge och som vi är väldigt glada över att äntligen ha fått medel till att kunna genomföra, säger Anna-Karin Åkerman.
Projektet utgår från intervjuer med 40 par (barn och familjehemsförälder) som även kommer att bli filmade för att man ska djupare kunna analysera relationen. De får även svara på frågor och själva reflektera kring sin relation.
– Vi kommer att titta på bland annat sensibilitet, anknytning och hur emotionella föräldrarna och barnen/ungdomarna är i sin relation till varandra. Detta kommer vi att göra vid tre olika tillfällen för att se om sker några förändringar över tid, säger Anna-Karin Åkerman.
Unikt i det här projektet är att man även kommer intervjua barnen och ungdomarna om hur de upplever relationen.
– Det blir ett experiment att ta med barn i studien, det har aldrig gjorts tidigare men vi tycker att det är ett intressant perspektiv att inte bara ta reda på föräldrarnas perspektiv utan även barnens och ungdomarnas, säger Anna-Karin Åkerman.
Studien kommer att pågå under ett par år innan det slutrapporteras, men redan under nästa år räknar Anna-Karin Åkerman med att ha en första delrapport klar.
– Det finns för lite relationsbaserad forskning om barn och unga idag samtidigt som det sker många sammanbrott i familjehemsplaceringarna. Om vi vet mer om hur relationerna påverkar kanske vi kan göra så att några av sammanbrotten kan undvikas, säger Anna-Karin Åkerman.
