Relationers påverkan på behandlingsutfall studeras
Hur kan relationsfaktorer påverka utfallet av behandlingsmodellen TBF, Treatment by fostercare, som används inom förstärkt familjehemsvård? Det ska Linköpingsforskaren Anna-Karin Åkerman titta närmare på.
Anna-Karin Åkerman är psykolog och terapeut på Tjust behandlingsfamiljer samt doktorand vid Linköpings universitet. Hon har under flera års tid i olika delstudier tittat på modellen "Treatment by fostercare". Syftet med den första studien var att göra en utfallsstudie gällande hur de placerade barnens/ungdomarnas psykiska mående förändras under behandlingen i förstärkt familjehemsvård med relationsfokuserad och mentaliseringsbaserad inriktning. Hypotesen var att barnpsykiatriska symptom skulle minska över tid.
Resultatet visar en signifikant och betydande minskning av psykiatriska symptom enligt de unga själva. Förbättringen blir signifikant vid tredje mättillfället som motsvarar cirka 18 månader i behandling och håller sedan i sig med ökande effekt. Symptom skattade av familjehemsföräldern eller lärare visar inte någon signifikant förändring. En tolkning av detta är att när de vuxna bättre lär känna den unge och en relation skapas blir också problemen tydligare och synligare. Genom denna process kan den unge själv samtidigt känna sig mer sedd och bättre förstådd, vilket minskar det egna lidandet och problemupplevelsen.
Ökad kunskap om relationers påverkan
Den andra studien syftade till att göra en utfallsstudie gällande hur de placerade barnens/ungdomarnas självskattade emotionella och sociala problem samt självbild utvecklas samt hur deras adaptiva färdigheter i vardagen utvecklas över tid enligt behandlingsföräldrar och lärare. Studien visar på att barnen/ungdomarna skattar minskade symtom på ångest, depression, minskad ilska och minskat normbrytande beteende under behandlingen.
Den tredje studien har nyligen fått forskningsanslag från Stiftelsen Allmänna Barnhuset och fokuserar på hur relationsfaktorer hänger ihop med och kan påverka behandlingens utfall. Det går ut på att filma familjehemsföräldern och den placerade under en samarbetsövning för att studera samspelet och vilken lyhördhet den vuxne visar, men också hur lyhört barnet är.
– Den mätmetod vi använder oss av grundar sig på anknytningsteori och affektteori och visar bland annat hur emotionellt tillgänglig en person är, berättar Anna-Karin Åkerman.
– Målet är att ge oss ökad kunskap om hur relationer påverkar behandlingsutfallet. Vi har just nu ungefär 25 deltagare, men behöver drygt omkring 30. Under nästa år räknar jag med att kunna avsluta datainsamlingen och sedan påbörja analys, fortsätter hon.
