”Övervägan om vårdnadsöverflytt av spädbarn bör ske tidigare”
Vårdnadsöverflytt för barn som placeras som spädbarn bör övervägas tidigare än idag. Det menar familjerättssekreteraren Jenny Hagberg, som i en debattartikel i GP uppmanar till lagändring.
Det har knappast gått någon förbi om den tragiska händelsen där en treårig flicka som tidigare varit placerad i familjehem avlidit sedan hon återförts i händerna på de biologiska föräldrarna.
Många har reagerat efter händelsen och för familjerättssekreteraren och juristen Jenny Hagberg är det uppenbart att lagstiftningen på det här området bör ses över.
Krav från flera partier har förts fram gällande lagändringar som stärker tvångsvårdade barns rättigheter där anknytning ska vägas in i bedömningen om en placering ska upphöra.
– Detta är välkommet, men det finns även en annan väg som inkluderar barn som placeras med stöd av frivillighet, menar Jenny Hagberg.
Övervägan redan efter två år
Enligt socialtjänstlagen och LVU ska alltid en vårdnadsöverflytt övervägas efter tre års placering, oavsett hur gammalt barnet är när det placeras. När det gäller spädbarn borde man överväga en vårdnadsöverflytt tidigare, senast vid två års ålder, anser Jenny Hagberg.
– När ett spädbarn placeras blir familjehemsföräldrarna barnets anknytningspersoner. Ett barn som omhändertas när det är äldre har hunnit skapa en relation och en anknytning till sina biologiska föräldrar och har något den kan se som ett hem att återvända till, men det har inte ett spädbarn som placeras. Därför bör man också överväga en vårdnadsöverflytt tidigare, säger hon.
Fråga som behöver lyftas
Treårsregeln hindrar inte socialnämnden att väcka frågan tidigare, men det är något som inte alltid görs, anser Jenny Hagberg.
– Det här är en fråga som behöver lyftas, och även om det inte blir en lagändring, så behöver socialnämnderna ta den här möjligheten i beaktande i större utsträckning och inte vänta tills tre år har gått, säger Jenny Hagberg.
I föräldrabalken står att barnets bästa ska beaktas och att det är var barnet har sin starkaste anknytning som är centralt, säger Jenny Hagberg.
– Det är barnets bästa som man ska se till och att rycka upp ett barn från det hem och de anknytningspersoner som den bott hos hela sitt liv är sällan eller aldrig det bästa för barnet, säger Jenny Hagberg. Den aspekten handlar inte om olämplighet hos föräldrarna utan om trygghet för barnet.
Läs Jennys debattartikel i GP här.