Nytt arbetssätt för att möta våldsdrabbade barn tas fram
Det behövs fler sätt att stötta de barn och ungdomar som bevittnat eller utsatts för våld. Forskare på Örebro universitet håller just nu på att tillsammans med både socialtjänst och drabbade ta fram ett nytt arbetssätt.
Kunskap om hur barn påverkas av att ha upplevt eller bevittnat våld och konflikter i hemmet är ett relativt nytt forskningsområde i Sverige, men det är tydligt att många barn mår så dåligt att de behöver hjälp. De arbetssätt som Sveriges socialtjänster använder idag är antingen framtagna i USA och anpassade för hur det ser ut där eller utvecklade i slutet av 90-talet, då man visste ännu mindre om ämnet än vad man vet idag.
Ett av de mest använda arbetssätten är den så kallade ”Trappan”-modellen som idag används i väldigt många variationer och därför är svår att utvärdera.
– Det finns både styrkor och svagheter med de arbetssätt som finns idag. Det jag vill göra är att komplettera ”verktygslådan” med ett nytt arbetssätt som utgår från vad vi vet idag, hur socialsekreterarna känner sig bekväma att arbeta och självklart vad barnen behöver och vill ha, säger Åsa Källström, professor i socialt arbete vid Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete på Örebro universitet.
Hon deltar i vad som kallas ”Social Impact Lab”, ett program där forskare under ett års tid ska arbeta med så kallade ”sociala innovationer”. Åsas innovation går alltså ut på att ta fram ett nytt arbetssätt som socialtjänst och personal på skyddade boenden kan använda i sitt möte med barn som utsatts för eller bevittnat våld i hemmet.
En av hörnstenarna i det nya arbetssättet kommer att vara en individbasering, alltså att arbetssättet ska utgå från den enskilde individen och inte vara baserat på att man träffas i grupp, som flera av dagens arbetssätt är. En annan viktig parameter är att arbetssättet innehåller delar där barnet känner sig delaktigt, något som inte heller är tydligt i grunden i befintliga arbetssätt.
– Jag har forskat sedan 1996 på våld mot barn och hur det påverkar dem. Det känns fantastiskt roligt att få den här chansen att bidra på ytterligare ett sätt med min forskning, säger Åsa Källström.
Under våren ska Åsa samla in fakta och önskemål från socialsekreterare, skyddade boenden och skolkuratorer runt om i landet som vill vara med i projektet och till hösten hoppas hon ha sammanställt det hela till en första ”prototyp” som kan testas i någon de deltagande socialtjänsterna förhoppningsvis redan under hösten.
– Jag väljer att rikta in mig på just mötet mellan socialsekreterare och barn i det här läget, men jag tänker mig också att det här arbetssättet ska kunna byggas ut med moduler som exempelvis familjehem skulle kunna använda. Innan vi har kommit dit tror jag dock att vi får räkna med att det tar ett antal år, säger Åsa Källström.