Marina har öppnat sitt hem i mer än 40 år

Intresset för socialt arbetet har följt med Marina Norberg sedan barndomen. Hennes pappa var fängelsepastor och när Marina var 12 år följde hon med till fängelset för första gången. Sedan har hon fortsatt gå dit som besöksgrupp genom alla år och gör det fortfarande. Tidigt bestämde sig Marina och hennes man även för att bli familjehem. Den första placeringen tog de emot 1982, då var de även biologiska föräldrar till en flicka på ett och ett halvt år.

– Det slumpade sig så att pojken som kom bara var ett halvår yngre än vår dotter. Han stannade i tre år och det gick jättebra trots att barnen var i samma ålder, berättar Marina.

Fick fråga om att bli jourhem
Sedan kom parets andra biologiska barn, men det dröjde inte länge innan Marina fick frågan om att bli jourhem och efter det har ett stort antal barn och ungdomar passerat.

– En del har inte stannat mer än över natten, andra har varit jourhemsplacerade upp till ett år. Det är väldigt olika beroende på problematiken kring barnet och om det ska vidare till en annan placering, fortsätter hon.

När ett barn kommer via socialjouren som jourplacerat finns det ofta väldigt lite information om barnet.

– Ofta vet inte socialtjänsten heller mer än det som barnet berättat. Man får vet kön och ålder, om barnet går i skolan och eventuella allergier. Är det en familjehemsplacering får man ofta lite mer information om bakgrund också.

Akut placering på julafton
Som jourhem måste man vara beredd på att ett barn kan komma när som helst på dygnet och vilken dag som helst på året.

– Jag har fått barn som kommit på julafton. Man har lärt sig att alltid köpa hem så man har någon extra julklapp att kunna slå in om det kommer någon. Lite godis, strumpor, duschtvål kanske. Så att de också får något, säger hon.

Marina Norberg blev pensionär i april i år men kommer fortsätta ta emot placeringar så länge hon orkar. 

Under alla år har Marina Norberg jobbat för Örebro kommun, som ligger ungefär två mil norr om Kumla. Det har haft fördelar framförallt när det gäller tonårsplaceringarna.

– Det har varit ett bra sätt att bryta deras umgängesmönster och hänga ute på stan till exempel. Det hade varit svårare om vi bott närmare. Samtidigt har de haft tillräckligt nära för att lätt kunna ta sig till skola och aktiviteter.

Sparat omkostnadsersättningar
Marina har också varit noga med att spara undan omkostnadsersättningar som hon fått utbetalda på ett särskilt konto för att kunna använda dessa när det kommer ett barn som inte har någonting med sig och behöver kläder, skor och andra eventuella personliga tillhörigheter.

– Det har man lärt sig genom åren. Sedan har de haft ett litet förråd på socialtjänsten i Örebro där man kunnat ta sådant som man behövt, som bilbarnstol och liknande och lämnat tillbaka när man inte har behov längre. Det har funkat jättebra. Vi har också använt oss av Fritidsbanken och lånat skridskor till exempel om familjen ska åka och vi har en placering som inte har, till exempel.

– Men det är tufft ibland ekonomiskt, jag har sparat undan en del pengar som tur är. Men jag skulle önska ett system som var mer likt det danska där man får en lön under placeringen som är pensionsgrundande till exempel.

Pensionär - men vill fortsätta hjälpa
I april i år gick Marina officiellt i pension efter att ha ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att ta hand om barn som inte kunnat bo kvar hemma. Hon har dock inte slutat helt utan hoppas under hösten få ta emot ytterligare någon jourplacering.

– Jag ville vara ledig över sommaren och ha semester, men från och med första september har jag anmält att jag kan ta emot någon placering igen. Det känns jättebra och stimulerande att kunna hjälpa till. Det är det som har fått mig att fortsätta under alla år, säger hon.

Som sina egna
Många som varit placerade under en längre tid hos Marinas familj har hon fortfarande kontakt med och vissa har blivit som hennes egna barn.

– En flicka växte upp hos oss från att hon var sex månader tills hon flyttade hemifrån i 20-årsåldern. Hon ska strax få ett eget barn så jag blir mormor igen, säger hon stolt.