Många våldsutsatta önskar att bli placerade
Många barn och ungdomar som utsatts för våld i hemmet har en stark önskan om att bli placerade. Placeringen ska helst vara anpassad för dem, kännas trygg och långvarig. Det framgår av Maskrosbarns nya rapport ”Jag tyckte jag bodde i helvetet”.
Rapporten bygger på intervjuer med 112 barn och ungdomar som berättat om egna upplevelser av att bli utsatt för våld av den som står dem allra närmast. De berättar om hur våldet har påverkat dem, vad för stöd de har fått – eller inte fått – och vad de önskar att någon hade gjort för att hjälpa dem.
8 av 10 utsatta för psykiskt våld
Av de intervjuade ungdomarna säger 6 av 10 av de utsatts för fysiskt våld i någon form, som slag, sparkar, knuffar, stryptag, att bli upptryckt mot väggen, att bli dragen i håret eller att få saker kastade på sig. Ännu fler – hela 8 av 10 – har utsatts för psykiskt våld. Ungdomarna lyfter hur svårt det är att beskriva det psykiska våldet men att det gör precis lika ont som det fysiska våldet, fast på insidan. Närmare 3 av 10 har blivit utsatta för sexuellt våld. De berättar att det sexuella våldet är allra svårast att prata om och att gränserna för vad som faktiskt är sexuellt våld är mycket otydligare än vid det fysiska våldet. Samtliga ungdomar i rapporten har minst en förälder med missbruk eller psykisk ohälsa.
Missnöje med socialtjänsten
Majoriteten av de intervjuade har haft kontakt med socialtjänsten i någon form. De flesta har uppgett att de önskat att socialtjänsten på flera områden skulle ha gjort mer för dem. Flera uppger att de hade behövt mer information om möjligheterna till stöd och om socialtjänstens processer. En vanlig upplevelse av socialtjänsten är att inte bli lyssnad på ordentligt och inte bli trodd. När ungdomarna berättat för socialtjänsten om sin situation hemma har de mötts av misstro och känslan av inte bli tagna på allvar.
Stark önskan om att bli placerade
Rapporten visar också att många ungdomar hade en stark önskan om att bli placerade i familjehem, då de upplevde det som omöjligt att bo kvar i sin familj. De uttrycker också önskemål om att placeringen skulle vara anpassad för dem, trygg och långvarig. Ett annat starkt önskemål är att ha en trygg, utomstående vuxen att vända sig till, som finns där enbart för dem. Även de ungdomar som blivit placerade kan se att det hade gjort väldigt stor skillnad för dem om de haft tillgång till en sådan person i sitt liv. Majoriteten av ungdomarna känner att de har fått gå igenom väldigt svåra perioder och händelser i sina liv själv, utan stöd från samhället.
Maskrosbarn har i rapporten kommit med flera konkreta förslag i rapporten, bland annat vill man att alla barn där det finns misstankar om våld i hemmet, erbjuds ett barnombud som de kan vända sig till. Man vill också att lagstiftningen ses över och att barnets rättigheter stärks gentemot föräldrars rättighet till sitt barn. Man önskar också att brottsrubriceringen misshandel mot barn införs, för att ytterligare stärka barns rätt att inte utsättas för våld.
Överlämnade rapporten till jämställdhetsministern
– Barnens egna berättelser hjälper oss att förstå mer om var de största bristerna i systemet finns. Det är nu politikers och beslutsfattares ansvar att se till att lagar, rutiner och system förändras så att de skyddar de här och framtidens barn, säger Maskrosbarn i en kommentar till rapporten. Den har nu överlämnats till jämställdhetsminister Åsa Lindhagen.