”Just nu känner vi bara en stor tomhet”
Under tre år har familjehemsmamman Mikaela Ramqvist kämpat för att hennes placering ska få stanna i Sverige. I början av sommaren valde hon att gå hela vägen till Europadomstolen. Dessvärre står det nu klart att något prövningstillstånd i domstolen inte kommer beviljas. "Vi känner tomhet och förtvivlan", säger hon.
Kort efter att Mikaela och hennes man hade blivit godkända som familjehem för tre år sedan flyttade nu 15-årige Ramesh, asylsökande från Afghanistan, in i familjen.
Han blev snabbt en del i familjen och efter bara några månader kallade han Mikaela och Fredrik för mamma och pappa.
– Han sov mycket i början och höll sig mycket på sitt rum. Han hade innan han kom till HVB-hemmet bott med sin psykiskt sjuka pappa som han kom till Sverige med och hade fått ta hand om honom under lång tid. Vi jobbade mycket med att låta honom få vara barn, något som han knappt fått vara alls innan, berättade Mikaela i en tidigare intervju, publicerad på familjehemmet.se i början av juni.
Under hela placeringen har utvisningshotet hängt över familjen. Ramesh har fått flera utvisningsbesked som överklagats, familjehemmet valde att ta ärendet hela vägen till Europadomstolen.
– Vi har lagt ner hela vår själ i tre år för att Ramesh ska få stanna här hos oss, där han hör hemma och det här tog hårt på oss då det nu inte finns något mer att göra, säger Mikaela Ramqvist kort efter familjen fått det nedslående beskedet om att Europadomstolen inte kommer att pröva Rameshs fall.
– Det här är ett brott mot mänskliga rättigheter och det strider mot barnkonventionen. Ramesh har varit i Sverige i sex år och pratar flytande svenska, har kommit in på gymnasiet och har en familj och vänner här. Just nu känner vi bara en stor tomhet och förtvivlan över hur myndigheter kan ta ett sånt här beslut, fortsätter hon.
Mikaela ser familjehemsuppdraget som ett kall i livet och menar att det inte tar slut även om Ramesh tvingas till utvisning.
– Jag ser till Rameshs bästa i allt jag gör och alla beslut jag tar. Jag kommer fortsätta kämpa för honom, det spelar ingen roll om han är placerad eller inte. Jag vill inte ens tänka på om den dagen skulle komma när vi inte får ha Ramesh hos oss längre. Det skulle vara förkrossande, inte bara för oss i familjen utan för så många i vår omgivning, sa Mikaela i den tidigare intervjun.
