”Jag önskar att någon hade reagerat tidigare”
När Linus Holm var 13 år placerades han i jourhem. Fram till 18-årsdagen hann han med att bo i fler än tio olika familjehem och på HVB-hem. Nu är han 26 år och lider av posttraumatiskt stressyndrom till följd av sin uppväxt.
Linus Holm växte upp i ett dysfunktionellt hem med alkoholmissbrukande föräldrar och våld i hemmet. Trots flera incidenter med våld upplevde Linus att ingen reagerade och att det han berättade för socialtjänsten inte togs på allvar.
– Min pappa slog sönder hela övervåningen i huset när jag var 13 år. Trots det blev jag bara placerad i jourhem någon vecka innan jag fick komma hem igen. Jag har svårt att förstå varför ingen reagerade, säger han.
Linus är idag 26 år gammal och öppen med att berätta om sin uppväxt.
– Jag tänker att det kanske kan hjälpa någon om jag berättar om hur jag har haft det. Jag hoppas att min berättelse kan öppna ögonen och få vuxna i de här barnens närhet att reagera, säger han.
Han rymde hemifrån många gånger, i början tillsammans med sin storebror men många gånger helt ensam.
– Jag sov hos kompisar och ibland i trappuppgångar. En kompis pappa brydde sig faktiskt om mig och jag fick sova där en hel del och han ringde runt till olika myndigheter i hopp om att kunna hjälpa mig.
Fick familjen emot sig efter polisanmälan
Linus valde att även polisanmäla sin pappa för misshandel, vilket resulterade i att familjen vände sig emot honom.
– Jag kände att det var min chans att komma därifrån. Mina föräldrar hade alltid ursäkter för sitt beteende som de kom undan med. De valde att inte ta emot hjälp och kunde därför fortsätta leva som de gjorde, berättar Linus Holm.
Orosanmälningar om Linus kom in från flera håll och en dag följde en lärare från Linus skola med honom till socialtjänsten, men det var först när föräldrarna gick med på en frivillig placering som det blev ändring för Linus. Han upplever att många inte trodde på honom och han inte blev lyssnad på.
– Jag hade nog otur med socialsekreterarna jag fick. Det finns bra sådana också. Men föräldrarna idag har för stor makt. Socialtjänsten bör komma och kolla hur barnen har det utan ha bokat in sitt besök för att ha en chans att se hur barnen verkligen har det, menar Linus.
Blev inte lyssnad på
Efter att ha upplevt misshandel och bevittnat våld i hemmet från sin pappa, hade Linus utvecklat en rädsla för män och bad därför om att få bli placerad hos en kvinna. Inte heller det önskemålet lyssnade socialtjänsten på.
– Även efter att jag hade blivit placerad upplevde jag att det var min mamma och pappa som styrde. Jag ville inte träffa dem, men blev tvungen att göra det.
Under åren har Linus bott i ett tiotal familjehem i hela Sverige. Han har missat väsentliga delar av sin skolgång och upplevt misär även i ett familjehemmen.
– Jag fick aldrig känna mig som en i familjen, de gjorde alltid skillnad på mig och de egna barnen. Det gjorde mig väldigt sluten och fick mig att känna mig lite som en ”leksak”, säger Linus Holm.
Sjukskriven på grund av PTSD
Han kämpar idag med posttraumatiskt stressyndrom och är för tillfället sjukskriven. På senare tid har han vid några tillfällen varit ute och föreläst om sin uppväxt. Han har även startat Facebookgrupper för utsatta kvinnor och för ensamma.
Linus har under en period varit omhändertagen enligt LVU och placerad på ungdomshem, men inte heller där upplevde Linus att han fick den hjälp han behövde eller möjlighet till adekvat skolgång.
– Jag har fortfarande inte godkänt i alla ämnen. Att jag inte gick i skolan under så många månader gjorde att jag hade tappat lusten när jag väl fick möjligheten igen. Jag planerar nu för att läsa matte på komvux och kunna få ett jobb. Jag vill också kunna fortsätta med konst och musik som betyder mycket för mig.
Efter 18-års-dagen, när socialtjänsten inte längre hade ansvar för Linus, blev han bostadslös och det var först när han sökte och kom in på Karlskoga folkhögskola som han kunde få en ordnad tillvaro igen. Idag bor han i en lägenhet i Degerfors och kämpar fortsatt med att bygga upp ett välfungerande liv med välmående och jobb.