”Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb”

För Lovisa Mettou var det självklart att utbilda sig till socionom.

– Min mamma är socionom så jag hade viss inblick i vad jobbet innebar redan innan jag började på utbildningen. Dessutom är det en väldigt bred utbildning, där man kan jobba inom väldigt många olika områden, berättar Lovisa Mettou.

Hon har jobbat i sex år inom socialtjänsten i Norrköpings kommun. Här jobbar hon med barn och ungdomar och har ansvar för att både göra utredningar och följa upp de insatser som har beslutats.

– Det är en styrka tycker jag att man får finnas med redan från början när utredningen startar och sedan följa barnet under hela insatsen. Genom att man kommer in så tidigt i processen kan man bygga relation till barnet redan från början och dessutom är det alltid väldigt givande att följa barnets resa och se utvecklingen och hur det i många fall ordnar sig och man ser barnet och familjen må bra igen, säger hon.

Kommer in när en utredning startas
Lovisas jobb börjar oftast efter det att en kollega i den så kallade mottagningsgruppen har fått in ett ärende och kommit fram till att en utredning behöver startas.

– Det första som brukar hända är att jag tar kontakt med föräldrarna och bokar in ett möte och ett hembesök. Under en utredning har vi också alltid ett eller flera enskilda samtal med det aktuella barnet om det är tillräckligt gammalt, berättar Lovisa Mettou.

Även om väldigt många söker sig frivilligt till socialtjänsten och tar emot den hjälps som erbjuds på frivillig basis finns det förstås också fall där socialtjänsten tvingas göra insatser mot de inblandades vilja.

– Bland det svåraste i jobbet är när man tvingas placera ett barn mot föräldrarnas vilja. Det kan vara svårt också för oss, men man får hela tiden tänka på att man gör det som är bäst för barnet, säger Lovisa Mettou.

Stöd av kollega i varje ärende
Under utredningarna jobbar två socialsekreterare med varje ärende. Att ha stöd av kollega är en stor trygghet när det handlar om svårare ärenden, till exempel om ett barn måste placeras. Dock är det en väldigt liten del av alla ärenden som handlar om placeringar.

– Placering är den sista åtgärden när ingenting annat funkar. Väldigt mycket av det vi gör handlar om att ge stöd åt föräldrarna så att det kan bli en bättre situation för familjen. När man ser familjer lyckas känns det väldigt bra, säger Lovisa Mettou.

Beslutet om placeringar enligt LVU (Lagen om vård av unga) fattas av socialnämnden och slutligen förvaltningsrätten, vilket också kan kännas skönt för socialsekreterarna som har kontakt med familjerna då det slutgiltiga beslutet tas av en domstol och inte är den enskilda socialsekreterarens beslut.

Besöker familjerna
En hel del av arbetstiden går åt till dokumentation och utredningsarbete, men Lovisa tillbringar också en del tid ute hos familjerna.

– Många gånger försöker vi att träffa barnen under lite mer avslappnade former än här på kontoret. Vi kan ta en fika med dem eller göra en aktivitet tillsammans, säger Lovisa Mettou.

Barnen hon arbetar med är mellan 0 och 12 år. Att själv vara förälder kan vara en tillgång i yrket tycker Lovisa.

– Jag tror att det ibland kan vara lättare för mig att kunna relatera till egna situationer i familjelivet och ha en förståelse för sådant som föräldrar går igenom när jag själv är förälder, säger Lovisa Mettou.

– Jag har svårt att tänka mig ett annat jobb, det är väldigt givande och utvecklande att jobba med det jag gör. Dessutom lär jag mig nya saker hela tiden och får ta del av människors liv och komma dem nära på ett sätt som man aldrig annars skulle göra. Det finns sällan en färdig mall att jobba efter, man får hitta lösningar som passar i varje enskilt fall och det passar mig väldigt bra. Dessutom vet man aldrig riktigt vad som ska hända från dag till dag.

– Jag tror inte att det här jobbet passar vem som helst, men för mig känns det helt rätt, tillägger Lovisa Mettou.