”Insatsen som kontaktpersoner gör har ett värde som inte kan ersättas av professionella”
Människors betydelse för andra människor ska inte underskattas. Insatsen som kontaktpersoner gör, har ett värde som inte kan ersättas av professionella. Det menar professor Kerstin Svensson på Socialhögskolan i Lund, som nu hoppas kunna forska vidare kring kontaktpersoner.
Mellan 15 000 och 20 000 svenskar har en beviljad kontaktpersonsinsats. Det innebär att de några timmar i veckan träffar en kontaktperson för umgänge och aktivitet bland annat. Under senare år har allt färre kontaktpersonsinsatser beviljats och en av anledningarna menar Kerstin Svensson är att det är ett mer komplicerat uppdrag för socialsekreteraren att styra och samt det saknats en samlad och strukturerad kunskapsbas kring insatsen.
– Dels är kontaktperson en insats som måste utformas utifrån varje enskilt fall, där en stor börda hamnar på socialsekreteraren bland annat vad det gäller matchning av personer. Socialsekreterare säger, både i våra intervjuer och i andra sammanhang, att de känner osäkerhet inför hur kontaktpersoner ska rekryteras, hur uppdragen ska formeras och hur de ska följas upp. Därför väljer de hellre att anlita någon verksamhet med professionella, som tar ansvar för hela uppdraget och som är mer av experter på det de gör, det kan vara en av förklaringarna till att färre kontaktpersonsinsatser beviljats på senare år. Är det bra eller dåligt? Det har vi ingen aning om, säger Kerstin Svensson, professor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, som nyligen avslutat en pilotstudie kring kontaktpersoner.
Betydelsen av medmänsklighet tydlig
Studien genomfördes i en större kommun, där sju personer intervjuades, alla verksamma inom socialtjänsten och aktiva i arbete med barn och unga och med insatsen kontaktperson.
– Det som är tydligt med just kontaktpersoner och kontaktfamiljer är betydelsen av medmänsklighet. Den som får insatsen uppskattar att någon medmänniska bryr sig om den och vill hjälpa den. Det värdet kan en professionell aldrig ersätta, fortsätter Kerstin Svensson.
Syftet med studien var att öka kunskapen kring insatsen kontaktperson, vilket innebär alltså en ambition att på sikt ge stöd för att öka värdet av insatsen för de som får den, ge socialsekreterare stöd i sina ställningstaganden i utredning, bedömning, beslut och genomförande av insats samt ge förutsättningar för kontaktpersoner att få hjälp att forma sin roll. Nu hoppas Kerstin Svensson på att kunna forska vidare kring kontaktpersonsuppdraget och berättar att man har sökt forskningspengar bland annat för en studie kring hur man kan utveckla socialtjänstens medvetandegrad kring insatserna.
– Vi har inte fått ansvar på våra ansökningar ännu, men vi hoppas på att kunna fortsätta utifrån den studie som vi redan har gjort, säger Kerstin Svensson.