Djupdykning i kontaktperson- och kontaktfamiljsuppdrag
Under 2024 och tre år framåt ska Kerstin Svensson vid Socialhögskolan i Lund ta ett helhetsgrepp om insatsen kontaktperson/kontaktfamilj och kartlägga hur insatsen används och hur den upplevs.
Insatsen kontaktperson/kontaktfamilj används i allt lägre utsträckning. Senaste tio åren har antalet beviljade kontaktpersonsuppdrag halverats. En av anledningarna kan vara att det inte finns särskilt mycket svensk forskning kring insatsen.
Kerstin Svensson, professor vid Socialhögskolan i Lund. Foto: Martin Magntorn– Vi vet inte riktigt vilka som får insatsen eller varför. Socialtjänsten har inte helt koll på insatsen och det finns inget stöd inom forskningen, säger Kerstin Svensson, professor vid Socialhögskolan i Lund.
Skriva handbok
Hon har nu beviljats medel från Forte för ett större forskningsprojekt över tre år med målsättningen att göra en djupdykning kring insatsen och som avslutning skriva en handbok.
Det första steget är en stor enkätundersökning till samtliga kommuner i Sverige kring hur många kontaktpersonsärenden de har. Kartläggningen gäller både barn och vuxna som beviljats en kontaktperson eller kontaktfamilj. En liknande enkätundersökning har gjorts i Finland och den ska forskarna titta närmare på.
Nästa steg är att välja ut tre kommuner och mer i detalj studera dokumentationen kring kontaktpersons/familjs-insatser för att förstå när och hur kommunerna väljer att använda insatsen. Som ett tredje och avslutande steg kommer ett par fall att väljas ut där intervjuer ska göras med såväl barnet eller ungdomen som får insatsen, som föräldrarna, kontaktpersonen/familjen och socialsekreteraren.
Börjar skicka ut efter sommaren
– Allt det här tillsammans ska ge oss en basbild av vad det är för insats, säger Kerstin Svensson.
Vid årsskiftet startar arbetet med etikprövning och efter sommaren hoppas Kerstin att enkätundersökningen, som görs i samarbete med SKR, Sveriges kommuner och regioner, ska kunna skicka ut.
– Ambitionen med hela projektet är att avsluta med en handbok där vi, utifrån det som kommit fram och redan finns i socialtjänsten, kan visa på uppföljningsbara mål, tips på rimliga förväntningar och annat som kan bidra till utveckling av arbetet. Både socialtjänsten och de som är kontaktpersoner eller kontaktfamiljer ska kunna ha nytta av handboken, säger hon.
