Behandlingsmetoden KIBB gör skillnad för både vuxna och barn

Johanna Thulin, Linnéuniversitetet, har studerat behandlingsmetoden KIBB och kan konstatera att den har effekt både för stunden och på ett halvårs sikt. 

Fler än var tionde tonåring i Sverige har uppgett att de någon gång i sitt liv blivit slagen i hemmet. Trots detta är barn som blivit utsatta för våld i hemmet är en utsatt grupp som länge inte fått något stöd från samhället. Så sent som 2007 började man arbeta med en amerikansk modell kallad CPC-CBT i Sverige. Den anpassades för svenska förhållanden och fick namnet KIBB, kognitiv integrerad behandling vid barnmisshandel, och har fram till idag spridits till ett 40-tal kommuner.

Hjälp att fortsätta leva tillsammans
Metoden är avsedd för de barn som ska fortsätta leva tillsammans med föräldern som misstänks ha utövat något slags våld. Föräldern får hjälp att sluta använda våld, ta ansvar för våldet och förstå hur det påverkar barnet. Samtidigt får barnet hjälp att hantera effekterna av våldet och en chans att uttrycka sina upplevelser. Familjen som helhet får också verktyg för att kunna ha det bättre tillsammans.
– Bland annat har vi sett att vikten av trygga vuxna i skolan och att de spelar en extra stor roll för de här barnen. Om de ska våga avslöja och berätta måste det finns vuxna som de litar på och ofta är det någon vuxen i skolan som man anförtror sig åt, säger Johanna Thulin.

Effekt både för stunden och på sikt
Med sin studie har hon kunnat slå fast att KIBB-metoden verkligen har effekt både i stunden och på lite längre sikt. Barnen själva uttryckte att de var nöjda med behandlingen, att föräldern hade slutat slå och att barnet fått hjälp att bearbeta sin upplevelse och inte minst fått insikten i att våldet inte var deras eget fel. Föräldern fick hjälp att ta ansvar för sitt beteende och barnen beskrev att de kom närmare sina föräldrar genom behandlingen. Några barn uttryckte till och med att de inte trodde att de kunnat fortsatt bo med sina föräldrar om inte familjen fått hjälp och föräldern ändrat sig.

Ingen skillnad mot referensgrupp efter ett halvår
Generellt har resultaten visat att föräldrarnas användning av våld minskat eller upphört och att även barnens traumasymptom, som ångest, depression och ilska minskade eller försvann efter behandlingen och att denna positiva effekt kvarstod även sex månader efter avslutad behandling. Innan behandling hade barnen signifikant högre symptom till följd av trauma orsakat av våldet än en representativ jämförelsegrupp. Efter avslutad behandling och även sex månader senare kunde man inte längre se någon skillnad mellan de våldsutsatta barnen och referensgruppen avseende symptom på ångest, depression, ilska och dissociation. 

Signalera allvar och inge hopp
– Våld mot barn är något som vi vuxna alltid måste reagera på och med rätt insatser kan vi faktiskt förbättra de här barnens liv. Jag hoppas att både kunna signalera allvar och inge hopp med min avhandling, säger Johanna Thulin.

Hon önskar nu att kunna fortsätta sin studie och följa barnen under en längre period. Tidigare har svensk och internationell forskning visat att 40 procent av de barn som socialtjänsten haft kontakt med på grund av misstänkt våld i hemmet, åter hade aktualiserats med nya anmälningar inom fyra år.
– Det skulle vara intressant att göra en utvärdering och se hur de som deltagit i en KIBB-behandling har det fyra år senare och om man kan utläsa något om eventuella återfall, säger Johanna Thulin.

Behöver prata mer om våld och barnmisshandel
– Jag har också en önskan om att skola, socialtjänst och andra vuxna börjar prata mer om våld och barnmisshandel. Jag tror att vi kan göra skillnad om vi gör det. Skolan är en viktig källa för barn till kunskap om sina rättigheter. Genom att skolan undervisar om barns rättigheter och på olika sätt tar upp barns möjliga utsatthet möjliggörs fler avslöjande och fler barn kan hitta en väg ut ur våldet, säger Johanna Thulin.