Barns berättelser ger viktig kunskap om våldets påverkan
I en ny rapport från Bris och Sveriges stadsmissioner berättar barn som har upplevt våld och vistats på skyddade boenden om hur våldet påverkat dem.
Rapporten ”Min tur att berätta” bygger på djupintervjuer med 20 barn som bor eller har bott på skyddat boende med sin mamma och har upplevt våld i hemmet. Den är en del i projektet Barns rätt i skyddat boende som Bris och Sveriges Stadsmissioner driver tillsammans. Målet är att belysa hur barnrättsperspektivet kan och behöver stärkas vad gäller barnets rätt till stöd, skydd och behandling som en egen individ och ett eget rättsobjekt.
– Rapporten som utgår från barns egna röster kring sin situation ger viktiga insikter och ny kunskap inom området. Den visar tydligt hur barns stödbehov ofta hamnar i skuggan av den vuxnas problem och att barnen många gånger inte upplever att de getts möjligheten att på riktigt berätta om hur våldet har påverkat dem, säger Magnus Jägerskog, Bris generalsekreterare.
Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris. Ingen vuxen har frågat om våldet
Barnen berättar om en ständig rädsla för slag och hot, om försök att skydda mamma och syskon och om att vara beredd på att fly, om att behöva flytta runt och tvingas bryta upp gång på gång och om att inte få gå i skolan och kunna träffa sina vänner. Gemensamt för många av barnen var också att de inte tidigare upplevt att vuxna hade pratat med dem om våldet de utsatts för, och hur det hade påverkat dem. De berättar att vuxna kanske frågat men inte lyssnat färdigt på svaret, blivit obekväma och inte frågat vidare.
– Den här rapporten visar bland annat hur mycket viktig information som vuxna går miste om när inte barn får möjlighet att komma till tals och berätta om sin egen situation. Men det är när vi har frågat barn om deras upplevelser, och när vi har rätt information, som vi kan hitta bra vägar framåt för att tillgodose varje barns rättigheter, uppger Magnus Jägerskog och Sanna Detlefsen, vice ordförande Sveriges Stadsmissioner.
Vuxna kan göra skillnad
Förhoppningen är att rapporten ska ge en inblick i barnens liv och en insikt om vilken skillnad varje enskild vuxen kan göra när hen har kunskap och tar sig tid att lyssna.
– Barn är kloka och vet mycket mer än vad vi i vuxenvärlden verkar förstå. Att läsa barnens berättelser gör mig upprörd men ger också kraft till att skapa förändring. Vi kan inte ha barn som blir osynliggjorda, inte får information och som får leva i tysthet med hemska upplevelser. Framförallt måste vi som har skyddade boenden växla upp, och lagstiftare måste säkerställa både kvalitet och rättigheter utifrån barnets perspektiv, säger Sanna Detlefsen och slår fast att det bara är vi vuxna som kan ta ansvar för att se till att varje barn bemöts som en egen person med egna behov.
– Mycket går att göra redan idag för att förbättra bemötandet, stödet och skyddet för de barn som upplever våld hemma. Men det krävs också förändringar på samhällsnivå för att varje barn ska få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda, menar hon.
