Alarmerande resultat från kartläggning av placerades sjukvård
Många barn och unga som är placerade får inte den vård som de har rätt till. Det beror bland annat på okunskap, bristande samverkan och avsaknad av ett systematiskt sätt att dokumentera, konstateras i en ny rapport som FoU Nordväst gjort.
FoU Nordväst har på uppdrag av Storsthlm, ett förbund som ägs av Stockholms läns kommuner, genomfört en studie i två delar där man dels gått igenom placerade barns sjukvårdsakter och dels intervjuat socialtjänst och enhetschefer i sex kommuner kring placerade barns hälso-, sjuk och tandvård. Resultaten är alarmerande, i flertalet ärenden är det svårt att följa barnets hälsa under placering på grund av att det saknas ett enhetligt och systematiskt sätt att dokumentera placerade barns hälsa och vårdinsatser. Hälsoundersökningar som utöver somatisk (fysisk) hälsa även innefattar munhälsa och psykisk hälsa är få vid nya placeringar. Det finns en stor variation i hur utlåtanden från hälso- och sjukvården är utformade.
Färre SoL-placerade hälsoundersöks
Andelen läkarundersökningar enligt LVU är väsentligt högre än hälsoundersökningar vid placering enligt SoL. Resultatet visar tydliga indikationer på att det saknas kunskap om lagstiftningen inom området placerade barn och ungas hälsa, placerade barns hälsobehov och bedömning av eventuella vårdbehov. Otydligheter i socialtjänsten och regionens egen organisation om ansvar för placerade barns hälsa, arbetsbelastning på socialtjänsten under perioden när ett barn placeras och avsaknad av rutiner kring förfarandet vid en hälsoundersökning är faktorer som kan påverka placerade barns rätt till hälso- och sjukvård.
I intervjustudien bekräftas att hälso- och sjukvården och även tandvården är viktiga samarbetsparter för socialtjänsten i arbetet med placerade barn. Det finns erfarenheter både av fungerande samarbete och av komplicerande omständigheter i samverkan. Ärenden med barn och unga som placeras utanför den egna regionen tas upp som särskilt svåra. Placerade barn med psykisk ohälsa är en grupp där samverkan tycks särskilt komplext, där frågor om ekonomi, samsyn och organisatoriska hinder tas upp. Deltagarna i intervjustudien vittnar om långa väntetider, svårigheter att få till stånd en behandling och en oro för att målgruppen inte får den psykiatriska vård de har behov av. Vad gäller den somatiska vården och tandvården beskrivs samarbete mellan kommun och region som mer välfungerande och de socialsekreterare som har intervjuats beskriver att placerade barn i regel får tillgång till vård och behandling när behov finns.
Fler kunskapshöjande insatser behövs
En åtgärd som bör prioriteras i första hand är att anordna kunskapshöjande insatser om lagstiftning gällande hälsoundersökningar för placerade barn och ungas hälsa samt hur de olika hälso- och läkarundersökningarna förhåller sig till varandra, menar utredarna.
Det finns även ett behov av en mer generell diskussion om placerade barns hälsobehov; de sårbarheter som identifierats genom forskning behöver vara väletablerad kunskap hos alla som arbetar med målgruppen, oavsett profession. Rutiner för hälsoundersökningar och systematisk dokumentation för uppföljning av placerade barn och ungas hälsa behöver etableras. Detta är särskilt viktigt för att hälsobehov inte ska missas vid omplaceringar när flera aktörer är involverade. Vad gäller placerade barn och ungas behov av insatser för psykisk ohälsa ser vi ett behov av att uppnå samsyn hos inblandade aktörer. Intervjustudien visar på upplevda samverkanssvårigheter mellan socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatrin som i förlängningen påverkar placerade barn och ungas tillgång till vård. Tydligare ansvarsfördelning, ekonomiska överenskommelser samt samsyn i behovsbedömningar kan öka förutsättningar för samarbete i enskilda ärenden, skriver utredarna vidare i den nya rapporten.
